Ja inatt gick jag alltså in i vecka 30 (29+1) och nu börjar det kännas att det inte är allt för lång tid kvar innan vår lilla bebis är här.

Även om jag inte blivit så jätte stor ännu så känner jag av kroppen hela tiden, ständigt anfådd och trött och det är inte längre lätt att sova, dels beror det på att jag får sån kramp i benen varje natt och sen är vårt sovrum som en bastu också!

Inatt gick jag ut och satte mig på balkongen vid 04 tiden och bara satt där jättelänge o lyssnade på fåglarna, svalt och skönt var det :) Får nästan fundera på att köpa en luftmadrass o bosätta sig där ute nu?

Jag vet att man absolut inte skall gnälla på att vi nu äntligen fått värme men jag mår riktigt dåligt av det! Jag blir ännu mer illamående och känner mig svimfärdig hela tiden! Och det värsta är att jag börjar få riktigt svårt att dricka när jag mår så här illa, frukt funkar men dricka vill komma upp igen och jag vet ju hur viktigt det är att dricka ordentligt nu!

Blir det inte bättre får jag ta kontakt med min läkare och se vad man kan göra åt saken...

I måndags var jag på ett extra tillväxt UL, jag tog med mig mamma som sällskap och det var riktigt mysigt :) Bebis såg ut att må riktigt bra även om den är något mindre än vad som är "normalt" vid den här tidpunkten, jag låg på -12% på kurvan och min läkare sa att det är först vid -22% som man behöver börja fundera så det känns ju skönt att höra. Men jag hade bra med vatten och flödet i navelsträngen såg bra ut =)

Däremot fick jag reda på att vi kanske väntar en flicka istället för en pojke...

De var inte hundra säkra men de tyckte att det såg ut som en flicka, visst vart jag lite förvirrad men vi har aldrig lagt någon större vikt vid bebis kön utan sagt att det viktigaste är att han eller hon växer och mår bra sen är det andra bara en bonus   

Sakta men säkert så började jag ju att må lite bättre och få tillbaka lite energi och jag trodde att det skulle börja vända mer och mer men de senaste dagarna har jag börjat känna mig sämre och hängigare än vanligt och jag blev jag riktigt dålig :(

Vi skulle åka och köpa ett babygym igår och samtidigt tänkte vi svänga förbi mormor och lämna lite växter och jord som  hon beställt till balkongen, blev att gå i för många trappor plus att det var så sjukt varmt ute också! Jag tål inte värme :(

Så skulle vi bara in på affären och handla innan vi skulle hem men då låste sig kassan och det vart en massa strul och då börjar jag känna igen det bekanta suset i öronen och jag hör sämre, säger till älskling att jag mår dåligt jag kommer svimma snart...

Han blir orolig och säger att vi struntar i att handla men jag halvlägger mig vid kassorna istället och försöker fokusera på andningen och inte alla människor som står och stirrar på mig som om jag vore full eller påverkad av annat! Idioter...

En jättegullig kille som jobbade kom fram med två glas iskallt vatten som jag dumt nog svepte på en gång. Hann precis bara ut till bilen innan jag började tokspy, fy fan jag som nästan glömt hur vidrigt det kan vara att kräkas så mycket men nu var det dags igen...

Hela vägen hem satt jag med min medhavda "spypåse" och kräktes och bara kände mig allmänt ynklig...

Väl hemma hoppade jag ner i sängen och fick i mig en persika och några mandarinklyftor men jag kände mig bara så skakig och konstig hela kvällen :(

Idag mår jag inte så mycket bättre, har inte kunnat sova och illamåendet åker upp och ner i halsen, jag har ätit lite yoghurt och det gick ganska så bra men så fort jag dricker något som är lättflytande typ vatten eller saft så kommer det upp... vad kan det vara????

Tanken idag var att vi skulle fixa i ordning lite på balkongen och även städa lite men jag går mest runt och muttrar och dammar lite, jag har noll ork och är samtidigt livrädd att helvetet skall börja igen, vill absolut inte börja kräkas 50 gånger per dag igen och åka in och ut på sjukhus den sista tiden när det är så mycket som skall fixas och ordnas innan lilleman kommer.

Imorgon skall vi  ialla fall på ett extra ultraljud på sjukhuset, för att se att lilleman växer som han ska och att allting är bra, sen ska jag även få träffa en överläkare och då ska jag ta upp allt det här med henne.

Nej, nu ska jag försöka få någonting gjort även om jag mest av allt bara vill krypa ner i sängen och sova bort den här dagen.

Ja gott folk idag är nämligen exakt 3 månader kvar innan vår bebis beräknas komma :)

8 augusti 2014 är det tänk att skrutten skall vilja komma ut men jag har en svag känsla av att han kommer stanna kvar ett tag till.

Funderar på om jag ska lägga upp en gissa datum och vikt/längd lista längre fram? Alltid kul att se vad folk gissar!

Nu har jag alltså gått 2/3 av min graviditet och det känns rätt märkligt och mäktigt på samma gång! Allt börjar liksom kännas så på riktigt nu, kommer så väl ihåg den dagen vi plussade hur överlyckliga vi var och förväntansfulla men då var samtidigt allting så långt bort, 9 månader återstod och ja folk betraktade inte en som gravid riktigt...haha

Sen kom alla baksmällar med blödningar och hyperemesisen som höll på att ta knäcken av oss båda men vi kämpade och kämpade och än idag mår jag sjukt illa och har noll ork men bebis har kämpat så duktigt i magen och det betyder allt!

Hans hälsa är det absolut viktigaste för mig just nu!   

Ja kan ni tänka er att vi är nere på tvåsiffigt nu när det gäller hur lång tid det är innan prinsen kommer :)

Börjar verkligen kännas mer och mer verkligt tycker jag!, nu är det liksom inte 240 dagar eller 124 dagar kvar utan 98 dagar   

Dryga tre månader och sen är han är! Som vi längtar och är nyfikna på vem du är älskade lilla mini!

Vilket underbart väder det har varit ute idag!

Jag undrar hur det här ska gå och vara höggravid under sommaren då jag redan tycker det är sjukt varmt och svettigt och då har ju inte ens den riktiga värmen kommit plus att jag inte hunnit bli gigantisk än heller!

Idag var vi i alla fall hos doktorn, dels så vart jag sjukskriven fram tills min havandeskapspenning drar igång, det är dubbla känslor då jag verkligen trivdes med mitt arbete och min underbara kollegor men samtidigt inser jag att jag fortfarande mår alldeles för dåligt och är för svag för att ens kunna utföra mitt arbete på ett korrekt sätt. Kan nog vara bra att även låta kroppen få vila ett tag till och få kraft och ork innan förlossningen och bebis är här. Men som sagt det känns trist att veta att jag inte kommer se mina kollegor mer (kommer självklart att hälsa på så fort jag mår bättre).

Läkaren skulle även skicka en remiss till mag o tarmmottagningen då min mage just nu inte alls mår bra, två gånger har jag de senaste två veckorna fått söka akut för att jag haft så ont och trott att det varit någonting med bebis men som tur var har allting sett bra ut men däremot mår inte min mage och mina stackars tarmar bra och det hoppas jag kunna få ordning på snart då det är fruktansvärt att ha så har ont dagarna i ända.

Pappa var i Thailand nyligen och när han kom hem hade han köpt en hel resväska fylld med barnkläder i olika storlekar till vår lilla prins   

Jätte kul att få en massa fina kläder som inte finns att få tag på här i Sverige och just att han nu kommer ha en massa fint att växa i och kläder som passar olika årstider och tillfällen.

Som det ser ut nu kommer vi kanske bara behöva komplettera med något enstaka plagg men annars tror jag att vi har det mesta som vi behöver, men hur den än är så är det ju sjukt roligt att köpa bebiskläder så jag tror nog ändå att ett och annat plagg till kommer slinka ner i bebis byrå.

Tänk att man kan längta så mycket att det nästan känns som om man ska spricka av lycka? Det är liksom 3 månader och någon vecka kvar bara innan vi har våran så efterlängtade lilla prins hos oss! Det har varit och är otroligt tuff och kämpig graviditet men jag är ändå stolt över mig och min sambo att vi klarat oss och tagit oss så här långt efter allt det vi gått igenom och som sagt om bara ett litet tag så har vi faktiskt kommit i mål!

Jag kan inte ens föreställa mig den lycka och kärleksstorm man kommer känna den dagen man ligger på bb och har sin nyfödda i famnen!

Nej, nu får gärna tiden rulla på så att vi är inne i augusti tycker jag.

Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen den sista tiden men jag har inte haft någon ork eller egentlig lust att blogga o då känns det rätt trist att bara skriva för skrivandets skull...(?)

Har gått in i vecka 24 nu (23+2) men tycker ändå inte att jag kan se någon direkt mage förutom när jag ligger ner för då har jag en bula! Men jag känner bebis nu, inte direkt några hårda sparkar men jag känner ett fladdar och "bök" inne i magen och det är lika mysigt varje gång man känner av det men jag blir orolig om det gått flera timmar och jag inte känt av någonting men än är det ju ganska så tidigt så det är väl kanske ingenting jag behöver oroa mig för.

Hur mår jag/vi annars då?

Mitt illamående finns fortfarande kvar och jag har nog någonstans börjat ge upp hoppet om att det kommer försvinna innan bebis är ute *suck*.

Visst har jag blivit "lite" piggare och kan äta "lite" mera nu men jag blir så trött när folk automatiskt tror att jag är frisk och kry bara för att jag gjort några framsteg!

Tro mig ingen är lyckligare än jag att det blivit bättre än hur det var i början men varje dag är fortfarande hemsk och jag får kämpa för att äta och inte få upp allting igen och jag blir helt slut efter någon timme när jag varit aktiv att jag behöver lägga mig och sova ett par timmar.

Tror inte riktigt folk förstår vad det är jag gått igenom och hur hårt prövad min kropp varit under den här perioden, jag började ju inte direkt min graviditet heller i bästa utgångsläge och efter nästan 10 år med ätstörningar har min kropp inte återhämtat sig ännu vilket gör att både den fysiska och psykiska delen tar lite extra tid att återhämta sig ifrån.

Ni som läser min blogg måste uppfatta mig som en väldigt pessimistisk och gnällig person men så är sanningen faktiskt inte! I grund o botten är jag en väldigt glad och optimistisk tjej som älskar att skratta o ha kul men att det inte ser ut så just nu!

Så därför skall jag försöka att skriva lite gladare och peppigare inlägg också men det blir så lätt att man skriver av sig om det dåliga just eftersom det är en blogg om mitt liv och hur jag mår och det är ju så här som min verklighet ser ut just nu tyvärr...

En rolig sak är i alla fall att minis rum börjar bli färdigt :) Älskling har målat rummet och vi har satt upp gardiner, skötbord och blöjhink är på plats och så även fotöljen och en byrå till kläder. Det är riktigt mysigt att se det rummet förändras för varje dag när någonting nytt tillkommer och man faktiskt inser att om dryga 4 månader kommer vi stå här o byta på vår lilla älskling :)

Dock är det fortfarande vissa saker vi måste införskaffa, madrass till spjälsängen, ett babynest samt två skötbäddar, en till skötbordet i minis rum och en till badrummet.

Men vi tar det lite pö om pö för hur det än är så är det ju faktiskt lite tid kvar, även om jag skulle önska att vi hade augusti nu <3

Skulle du gå fram till en främmande människa på stan och börja leka med dennes hår eller smeka deras händer? Nej jag tänkte väl det (ialla fall om det är fullt frisk) så varför är det okej att kliva fram en gravid tjej och börja ta på dennes mage eller dra upp tröjan helt sådär?

Jag har inte ännu fått en stor gravidmage trots att jag snart är i femte månaden men jag märker om jag stöter på en människa som inte sett mig på länge och de vet att jag är gravida så är det som att det är helt okej att bara lägga sin hand på min mage eller som en person gjorde i en affär för ett tag sedan bara drog upp min tröja för att titta!

Då blev jag faktiskt väldigt chockad och backade och jag tror människan förstod att det inte var okej!

Bara för att jag är gravid och bär ett barn i min mage betyder det INTE att jag är till för allas beskådning och granskning, vissa tycker säkert det är skitkul och häftigt att få höra kommentarer om deras magar och kroppar varje dag men jag är inte en av dem!

Jag vill inte höra att jag har en alldeles för liten mage för att vara så långt gången och är det säkert att du har en bebis magen när jag mått så dåligt under hela min graviditet och ständigt kämpar med ångest för att mitt barn kanske inte får i sig så mycket näring den behöver på grund av mitt tillstånd, då behöver jag knappast fler personer som kritiserar eller påpekar detta!

Personligen tycker jag är gravid tjej är skitsnygg och det är något magiskt över det men jag skulle aldrig kliva in i dennes privata sfär för det! Det handlar väl ändå om respekt för en annan människa?

Så hur är det med familj och nära? Får de prata och röra min mage? Jadå det får de väl göra, som sagt har inte fått en riktig kula ännu men om min sambo vill klappa på magen blir jag bara glad och samma sak om min mamma skulle vilja känna på bebis där inne men även där vill jag inte höra en massa kommentarer, jag är den jag är och det här är min graviditet och den är inte som allas andra och därför får man helt enkelt respektera både mig och min mage för vad det är!

Det är också därför jag valt att inte lägga ut bilder på min mage här på bloggen eller facebook, säkerligen kommer det dyka upp någon bild framöver men som det känns nu vill jag bara dokutemntera och lära känna min kropp och graviditet själv innan jag är beredd att låta alla andra ta del av den.