Tänka sig att inatt så blir vår prinsessa 1 vecka! En hel vecka som vi fått vara föräldrar åt denna underbara lilla fina tjej som jag bara älskar mer och mer för varje minut som går.

Har alltid tyckt att det är kul att läsa andras förlossningsberättelser och tänkte därför skriva min egen också ;)

MÅNDAG 5/8-2014

På natten hade jag känt mig lite "orolig" i magen, inga smärtor eller värkar men typ som att man ätit för mycket eller något man inte tål men tänkte inte mer på det.

Dagen spenderade vi med läkarbesök på ackis på morgonen för att sedan åka iväg och handla lite och hälsa på en kompis till M i hans the och kaffebutik.

Kände ingenting alls under den här tiden och var helt säker på att bebis inte alls skulle vilja komma ut snart.

Hemma igen tog jag en dusch och kikade på lite TV, åt lite vegetarisk lasagne vid 20 tiden och då började det spänna lite ner mot underlivet och ja det kändes som mensvärk/behöva gå på toa värk i magen.

Min första spontana tanke var att ja men det är ju jättebra att det börjar kännas lite nu för bebis har ju BF på fredag så då kanske det är ett tecken på att kroppen börjar förbereda sig :)

Diskade och vid 21.30 tiden pratade jag med mamma i telefon och då hade det börjat kännas lite mer olustigt men ännu ingen smärta.

Gick och kissade och då såg jag att det kommit lite ljusrosa blod i trosorna och då började jag bli lite nervös, Sa till M att jag skulle ringa förlossningen för att kolla vad de trodde inte att det var någonting eftersom jag inte fått värkar men just för att det kommit lite blod ville de kolla upp så de sa åt oss att komma in på en kontroll i alla fall.

Nu började det kännas ordentligt vill jag lova! Fick vika mig dubbelt för att palla med smärtan som slog till som en blixt, ingen förvarning utan bara pang bom...

Sa åt M att vi säkert blir hemskickade men att det nog kan vara bra att ta med väskan i alla fall för man vet ju inte...

Ringde efter en taxi vid 22.40 och den kom och hämtade oss 23.00, vid det här laget var jag kallsvettig och hade sådana regelbundna värkar att jag knappt kunde stå men jag fattade ändå inte att det kunde vara dags så jag bet ihop i taxin till sjukhuset.

Ringde på klockan på BB och vi vart insläppta och visade till ett rum, nu började det göra så ont att jag bara ville gå hem eller börja skrika, en BM kom och satte CTG på mig och den visade ordentliga sammandragningar men inget direkt tecken från att bebis ville komma.

Men när hon gjorde en vaginal undersökning märkte hon att jag var öppen 10 cm!

Hon var helt chockad över att jag ändå var så lugn när jag kommit så långt in i förlossningen, jag frågade om vi skulle åka hem nu så jag kunde ta ett bad o vila...

Hon bara strirrade på mig och sa men herregud du kommer ju föda barn inom en timme... vad är du för superkvinna?

Föda barn om en timme? VA?

Nej men jag är inte beredd på det sa jag! Jodå nu är bebis på väg sa hon.

Vi vart chockade båda två och M skyndade sig att ringa till mamma för jag bestämde tidigt att graviditeten att jag ville ha min mamma med också som stöd.

Efter det var det dags att försöka ta sig från undersökningsrummet till själva förlossningsrummet och det var en mardröm, gjorde så jävla ont i ryggen och låren att jag trodde jag skulle gå av.

Frågade om jag inte kunde få smärtlindring dvs epidural men hon sa att det gått alldeles för långt för att kunna få det...

Så väl inne i förlossningsrummet fick jag lustgas och den gjorde mig hög för från här har jag inga direkta minnen av vad som händer.

Vet att jag får på mig en vit rock och att jag skriker att jag inte klarar av det här längre för att det gör så ont. Sen helt plötsligt är mamma i rummet och det är dags att börja krysta!

5-6 krystningar behövdes och sen kom lillan ut! Vilken jävla mäktig och häftig känsla när Endela lades på mitt bröst för första gången, jag grät samtidigt som jag var i chock. Men det är som alla säger att all smärta försvinner i samma sekund som bebis är ute!

Nu fanns bara fokus på henne!!!

Hon fick en rymdmössa för att behålla värmen och sedan fick älsklingen klippa navelsträngen :)

Vår lilla prinsessa vägde 2660 gr och var 46,5 cm lång.

Jag hade spruckit lite så jag var tvungen att sys men det kändes inte så mycket, var så upptagen med min lilla sessa på bröstet :)

Efter en stund fick vi in supergoda mackor med kaffe o thé och alkolfri cider att skåla i! När jag ätit upp duschade jag och sen var det dags att åka upp på avdelning :)

Jag vet inte ärligt hur jag skall beskriva min förlossning för den gick så jävla fort (1 timme och 15 minuter) från det att vi kom till BB inna hon var ute.

Så jag hann liksom aldrig reflektera så mycket för allting gick så  snabbt, jag är dock ändå väldigt glad för jag hade aldrig pallat med flera timmar!

Vi hade underbar personal hos oss som hjälpte vår dotter till världen och det var verkligen guld värt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Endela älskar att vara på öppna förskolan och leka och träffa kompisar. Man ser verkligen hur hon lyser upp och blir alldeles till sig, vi försöker gå så ofta vi kan för att hon ska få in lite rutiner och även lära sig sånger och ramsor. Igår var vi ...

Tänk om man kunde få äta pannkor och sylt till frukost varje dag och ändå ha gott samvete :) Det går om man äter en nyttigare variant av pannkakor och sylt nämligen bananpannkakor och chiasylt. Riktigt riktigt gott och väldigt enkelt att göra! Test...

Planerna för dagen var egentligen att vi skulle ha träffat en kompis till mig som har en liten grabb som är två veckor äldre än Endela men hon vart sjuk så vi fick ställa in. Det blev en promenad till biblioteket där vi satte oss i myspölen och blä...

Eller god förmiddag? Min dag började nämligen redan 05.30 med en superpigg liten tjej trots att hon sovit väldigt oroligt inatt :(  Hon är verkligen inne i en dålig sovperiod nu och jag undrar om det är fler tänder på gång eller bara en lång och tu...

Känns skönt att klockan börjar bli mycket och det snart är dags att lägga sig i sängen, idag har varit en tuff och jobbig dag. Egentligen har det inte hänt något speciellt men Endela har inte alls mått bra och det gör så ont att se henne lida och int...