Att man kan känna så mycket kärlek för en annan människa :)

Jag kan inte få nog av att titta på denna underbara lilla varelse som får mig att skratta och le varje dag!

Mammahjärtat svärmar över av kärlek.

Tänka sig att inatt så blir vår prinsessa 1 vecka! En hel vecka som vi fått vara föräldrar åt denna underbara lilla fina tjej som jag bara älskar mer och mer för varje minut som går.

Har alltid tyckt att det är kul att läsa andras förlossningsberättelser och tänkte därför skriva min egen också ;)

MÅNDAG 5/8-2014

På natten hade jag känt mig lite "orolig" i magen, inga smärtor eller värkar men typ som att man ätit för mycket eller något man inte tål men tänkte inte mer på det.

Dagen spenderade vi med läkarbesök på ackis på morgonen för att sedan åka iväg och handla lite och hälsa på en kompis till M i hans the och kaffebutik.

Kände ingenting alls under den här tiden och var helt säker på att bebis inte alls skulle vilja komma ut snart.

Hemma igen tog jag en dusch och kikade på lite TV, åt lite vegetarisk lasagne vid 20 tiden och då började det spänna lite ner mot underlivet och ja det kändes som mensvärk/behöva gå på toa värk i magen.

Min första spontana tanke var att ja men det är ju jättebra att det börjar kännas lite nu för bebis har ju BF på fredag så då kanske det är ett tecken på att kroppen börjar förbereda sig :)

Diskade och vid 21.30 tiden pratade jag med mamma i telefon och då hade det börjat kännas lite mer olustigt men ännu ingen smärta.

Gick och kissade och då såg jag att det kommit lite ljusrosa blod i trosorna och då började jag bli lite nervös, Sa till M att jag skulle ringa förlossningen för att kolla vad de trodde inte att det var någonting eftersom jag inte fått värkar men just för att det kommit lite blod ville de kolla upp så de sa åt oss att komma in på en kontroll i alla fall.

Nu började det kännas ordentligt vill jag lova! Fick vika mig dubbelt för att palla med smärtan som slog till som en blixt, ingen förvarning utan bara pang bom...

Sa åt M att vi säkert blir hemskickade men att det nog kan vara bra att ta med väskan i alla fall för man vet ju inte...

Ringde efter en taxi vid 22.40 och den kom och hämtade oss 23.00, vid det här laget var jag kallsvettig och hade sådana regelbundna värkar att jag knappt kunde stå men jag fattade ändå inte att det kunde vara dags så jag bet ihop i taxin till sjukhuset.

Ringde på klockan på BB och vi vart insläppta och visade till ett rum, nu började det göra så ont att jag bara ville gå hem eller börja skrika, en BM kom och satte CTG på mig och den visade ordentliga sammandragningar men inget direkt tecken från att bebis ville komma.

Men när hon gjorde en vaginal undersökning märkte hon att jag var öppen 10 cm!

Hon var helt chockad över att jag ändå var så lugn när jag kommit så långt in i förlossningen, jag frågade om vi skulle åka hem nu så jag kunde ta ett bad o vila...

Hon bara strirrade på mig och sa men herregud du kommer ju föda barn inom en timme... vad är du för superkvinna?

Föda barn om en timme? VA?

Nej men jag är inte beredd på det sa jag! Jodå nu är bebis på väg sa hon.

Vi vart chockade båda två och M skyndade sig att ringa till mamma för jag bestämde tidigt att graviditeten att jag ville ha min mamma med också som stöd.

Efter det var det dags att försöka ta sig från undersökningsrummet till själva förlossningsrummet och det var en mardröm, gjorde så jävla ont i ryggen och låren att jag trodde jag skulle gå av.

Frågade om jag inte kunde få smärtlindring dvs epidural men hon sa att det gått alldeles för långt för att kunna få det...

Så väl inne i förlossningsrummet fick jag lustgas och den gjorde mig hög för från här har jag inga direkta minnen av vad som händer.

Vet att jag får på mig en vit rock och att jag skriker att jag inte klarar av det här längre för att det gör så ont. Sen helt plötsligt är mamma i rummet och det är dags att börja krysta!

5-6 krystningar behövdes och sen kom lillan ut! Vilken jävla mäktig och häftig känsla när Endela lades på mitt bröst för första gången, jag grät samtidigt som jag var i chock. Men det är som alla säger att all smärta försvinner i samma sekund som bebis är ute!

Nu fanns bara fokus på henne!!!

Hon fick en rymdmössa för att behålla värmen och sedan fick älsklingen klippa navelsträngen :)

Vår lilla prinsessa vägde 2660 gr och var 46,5 cm lång.

Jag hade spruckit lite så jag var tvungen att sys men det kändes inte så mycket, var så upptagen med min lilla sessa på bröstet :)

Efter en stund fick vi in supergoda mackor med kaffe o thé och alkolfri cider att skåla i! När jag ätit upp duschade jag och sen var det dags att åka upp på avdelning :)

Jag vet inte ärligt hur jag skall beskriva min förlossning för den gick så jävla fort (1 timme och 15 minuter) från det att vi kom till BB inna hon var ute.

Så jag hann liksom aldrig reflektera så mycket för allting gick så  snabbt, jag är dock ändå väldigt glad för jag hade aldrig pallat med flera timmar!

Vi hade underbar personal hos oss som hjälpte vår dotter till världen och det var verkligen guld värt!

Ja som ni kanske märkt att det varit ett glapp här på bloggen och det beror på att våran älskade lilla sessa har kommit till oss   

Natten mot onsdag den 6:e augusti klockan 01.15 föddes vår Endela, hon vägde 2660 gr och var 46,5 cm lång. Alltså vilken underbar lycka när de la upp henne på bröstet och sa att nu har ni eran dotter hos Er. Som vi har längtat och nu finns hon här!

Hon kom två dagar innan BF och förlossningen gick över förväntan helt klart, (förlossningsberättelse blir i ett senare inlägg).

Vi stannade två nätter på BB och det kändes skönt eftersom hon är så liten och allting är så nytt för oss.

Kan ni tänka er att det bara är 2 dagar kvar innan vår lilla älskling är beräknad!!!, 2 dagar, inte 2 månader!

Är inte direkt nervös ännu men verkligheten börjar ändå komma ifatt nu och jag inser att jag vilken sekund som helst kan bli mamma   

Vi hade läkartid på sjukhuset imorse, allting gick bra och läkaren vi har är riktigt underbar och omtänksam, men hon sa att hon hade hoppats på att INTE få träffa oss idag :P

Hon kollade flödet i navelsträngen, hur mycket fostervatten som fanns samt ett kärl i huvudet som tydligen kan signalera ifall bebis inte får tillräckligt med näring men som sagt allt såg bra ut så vår lilla älskling verkar trivas bra i mammas mage.

Dock ska vi tillbaka på torsdag för ytterligare en kontroll, jag hoppas att de bestämmer sig för att sätta igång mig så jag slipper gå över tiden!

Har inte fått så jätte mycket känningar ännu men tydligen så hade jag en del rejäla sammandragningar enligt CTG men jag känner mest som ilningar ner mot underlivet...

Försöker se till att vila ordentligt men samtidigt hålla mig aktiv men det är svårt, vill helst bara ligga o läsa o mysa men lite nytta måste man väl kanske göra...haha

Finns ju liksom inte en chans i hela världen att kunna sova! Helt omöjligt att komma till ro och hitta ett läge som är någorlunda bekvämt att ligga på...

Har inte börjat få några känningar ännu mer än att det "ilar" och drar ner åt blygdbenet men det kanske inte ens har med den stundande förlossningen att göra?, obehagligt är det i alla fall.

Just nu halvligger jag i soffan i vardagsrummet och funderar på om jag ska se någon serie eller vad jag ska hitta på?

Har redan torkat ur alla kökslådor i köket och diskat allting som ligger där i så det är färdigt (onödigt ja jag vet), men det finns liksom inget projekt att hitta på som inte låter och stör maken eller grannar.

Fick jag så skule jag lätt kunna börja dammsuga och fixa men som sagt halv två på natten tror jag ingen uppskattar det så det får vänta...

Imorgon bitti har vi tid på sjukhuset för att göra ännu en kontroll, jag hoppas verkligen att allting ser bra ut och att de inte tänker låta mig gå över tiden ifall bebis inte kommit innan på fredag, nu är jag så pass inställd på att inte gå över tiden och därför måste jag prata med dem om det imorgon.

Nej, nu ska jag försöka hitta nåt sevärt att glutta på, känns ju inte som det är så många timmar innan det är dags att gå upp :P

4 dagar kvar till BF o ingen antydan till bebis på G här inte...

Inte ens börjat känna av några direkta sammandragningar/förvärkar så antingen tänker skrutten bli kvar ett tag till eller så drar allting bara igång utan att man är minsta beredd...

Det återstår helt enkelt att se! Oavsett så är vårt lilla hjärtegryn mer än välkommen nu   

Många pratar ju om hur de ett tag innan förlossningen börjar "boa in sig" på alla möjliga vis men det är ingenting jag känt av eller haft ork till förrän nu egentligen, fast jag känner mig sjukt trött o tung som en elefant tycker jag att det är mysigt att vika och vika om alla små bebiskläder, städa ur bestickslådor och stryka kökshanddukar..

Egentligen saker som är nada viktiga men som jag fått för mig är kul (?).

Just ja, jag har kokat egen äppelkräm idag också, har inte smakat den ännu då den fortfarande är varm men om den får godkänt så lovar jag att lägga ut recept här.

Min lust till att baka och skapa börjar sakta komma tillbaka men jag tror inte att jag kommer pyssla i lika stor utsträckning som tidigare, är dock lite inne på att göra någon god äppeltosca eller liknande nu när det börjar finnas så mycket goda äpplen.

Vi får väl helt enkelt se hur mycket man hinner och orkar.

Nu ska jag i alla fall diska undan allt stök och sen försöka ta mig i kragen och börja titta lite på allt plugg som ligger o släpar. Vore skönt att få iväg åtminstoende en eller två uppgifter innan pyret kommer.

/L

Långt ifrån lika sexig men nästan lika glad ;)

Jag kan inte riktigt fattat det men IDAG är det bara 1 vecka kvar tills beräknad födelse...

1 VECKA!, 7 dagar...

Det är ju verkligen ingenting   

Bebis kan ju bestämma sig för att komma när som helst nu och ja det är precis vad jag vill för jag känner mig helt sprickfärdig och vill ingenting hellre än att vår lilla älskling skall komma nu! Som mamma o pappa längtar efter dig!

Tror dock att jag inte kommer föda innan BF, jag har absolut inga som helst känningar på att förlossningen skulle vara på G :( Vet ju att det kan gå riktigt fort att inte alla känner något men jag tror verkligen inte att jag kommer föda inom 7 dagar...

Jag tror att jag kommer bli igångsatt någonstans 40+1 eller 40+2 då man helst inte vill att en så pass liten bebis skall vara kvar för länge i magen.

Är jag rädd? Orolig?

Båda ja och nej, just nu tror jag att längtan är större än rädslan men jag vet ju absolut inte hur jag kommer känna när värkarna väl drar igång och det är på riktigt.

Det jag mest är oroad över är om jag kommer få bli kvar här i Uppsala och föda eller om vi kommer bli skickade till Gävle eller Sthlm, det vill jag absolut inte!

Sen är jag självklart lite fundersam över det här med smärta och smärtlindring, jag skulle vilja klara mig på endast lustgas men det kan man ju inte veta i förväg...

Jag är livrädd för epiduralen då jag inte har bra erfarenhet av nålar i ryggen, höll på att gå riktigt illa en gång och sen dess är jag skräckslagen för det...

Men kanske att jag ändrar mig när man väl ligger där med världens smärta? Vi får väl se...

Snart kommer min mamma hit o umgås, det ska bli mysigt =)

Det är så vidrigt att inte kunna andas normalt!, att behöva kämpa för att få ner tillräckligt med luft i lungorna...

Jag vet inte om det värmen, att jag är höggravid eller min astma och allergi som blivit värre men de senaste 3-4 dagarna har varit ett helvete!

Jag kämpar på med mina mediciner men ingenting hjälper känns det som...

Just nu går jag runt och suckar hela tiden för då är det lättast att få ner mer luft men då tittar folk riktigt snett på mig :(

Som igår på affären då jag höll på att få panik och började hyperventilera för att få luft, då vänder sig en kvinna om och synar mig uppifrån och ner för att jag suckat (hon trodde väl att det var åt henne), men då sa jag faktiskt att du får ursäkta men jag kan inte andas ordentligt och det är därför jag suckar. Hon tittade ännu mer snett på mig innan hon fortsatte packa upp sina varor..jaja man kan inte vara älskad av alla helt enkelt...

Har i alla fall ringt min BM för att se om hon kan tipsa om någonting eller om det är dags att boka läkartid? Är egentligen mest orolig för att bebis tar stryk av att jag inte kan andas ordentligt men vi var ju på kontroller igår och då såg allting bra ut (bebis har gått upp lite mer i vikt också) Heja heja!!!

Så där ja, nu har jag fått i mig lite frukost och ska snart ner i underbara (NOT) tvättstugan, alltså vet ni hur varmt det blir i en tvättstuga så här års? Tumlare o maskiner gör att det känns som en bastu där nere.