Jag kan inte riktigt fattat det men IDAG är det bara 1 vecka kvar tills beräknad födelse...

1 VECKA!, 7 dagar...

Det är ju verkligen ingenting   

Bebis kan ju bestämma sig för att komma när som helst nu och ja det är precis vad jag vill för jag känner mig helt sprickfärdig och vill ingenting hellre än att vår lilla älskling skall komma nu! Som mamma o pappa längtar efter dig!

Tror dock att jag inte kommer föda innan BF, jag har absolut inga som helst känningar på att förlossningen skulle vara på G :( Vet ju att det kan gå riktigt fort att inte alla känner något men jag tror verkligen inte att jag kommer föda inom 7 dagar...

Jag tror att jag kommer bli igångsatt någonstans 40+1 eller 40+2 då man helst inte vill att en så pass liten bebis skall vara kvar för länge i magen.

Är jag rädd? Orolig?

Båda ja och nej, just nu tror jag att längtan är större än rädslan men jag vet ju absolut inte hur jag kommer känna när värkarna väl drar igång och det är på riktigt.

Det jag mest är oroad över är om jag kommer få bli kvar här i Uppsala och föda eller om vi kommer bli skickade till Gävle eller Sthlm, det vill jag absolut inte!

Sen är jag självklart lite fundersam över det här med smärta och smärtlindring, jag skulle vilja klara mig på endast lustgas men det kan man ju inte veta i förväg...

Jag är livrädd för epiduralen då jag inte har bra erfarenhet av nålar i ryggen, höll på att gå riktigt illa en gång och sen dess är jag skräckslagen för det...

Men kanske att jag ändrar mig när man väl ligger där med världens smärta? Vi får väl se...

Snart kommer min mamma hit o umgås, det ska bli mysigt =)

Det är så vidrigt att inte kunna andas normalt!, att behöva kämpa för att få ner tillräckligt med luft i lungorna...

Jag vet inte om det värmen, att jag är höggravid eller min astma och allergi som blivit värre men de senaste 3-4 dagarna har varit ett helvete!

Jag kämpar på med mina mediciner men ingenting hjälper känns det som...

Just nu går jag runt och suckar hela tiden för då är det lättast att få ner mer luft men då tittar folk riktigt snett på mig :(

Som igår på affären då jag höll på att få panik och började hyperventilera för att få luft, då vänder sig en kvinna om och synar mig uppifrån och ner för att jag suckat (hon trodde väl att det var åt henne), men då sa jag faktiskt att du får ursäkta men jag kan inte andas ordentligt och det är därför jag suckar. Hon tittade ännu mer snett på mig innan hon fortsatte packa upp sina varor..jaja man kan inte vara älskad av alla helt enkelt...

Har i alla fall ringt min BM för att se om hon kan tipsa om någonting eller om det är dags att boka läkartid? Är egentligen mest orolig för att bebis tar stryk av att jag inte kan andas ordentligt men vi var ju på kontroller igår och då såg allting bra ut (bebis har gått upp lite mer i vikt också) Heja heja!!!

Så där ja, nu har jag fått i mig lite frukost och ska snart ner i underbara (NOT) tvättstugan, alltså vet ni hur varmt det blir i en tvättstuga så här års? Tumlare o maskiner gör att det känns som en bastu där nere.

Kommer snart bli min död...

Tro inte att jag missunnar alla er lediga semesterfirare lite sol och värme men någon måtta får det väl vara? Att vara höggravid i denna värme är verkligen inte det enklaste vill jag lova!

Jag typ lever i mina übersköna preggo shorts från H&M varje dag för jag har inte hittat några andra sköna shorts att ha på mig och nu är ju snart bebis här så därför vill jag inte köpa på mig en masssa mer mammakläder.

I alla fall det spelar ingen roll om jag duschar och badar 5 eller 10 gånger, hinner bara sätta på mig kläder o sen är jag sjöblöt igen...   

Men jag skulle inte heller vilja vara utan denna upplevelse och nu känns det som om jag faktiskt kan stå ut, det är ju bara 13 dagar kvar innan vår lilla bebis är här och jag skulle gå genom eld och vatten för vår älskling så vad är det väl då lite svett o gnäll? <3

Idag har jag och maken gjort en liten utflykt, vi hade planerat att åka till norrskedika bakluckeloppis och sen åka till Öregrund men vi vaknade så jäkla sent och då skulle det bara bli stressigt att åka på loppis så vi packade med oss dricka och flit och läsbart och åkte till Sigtuna istället.

Riktigt mysigt och pittoreskt kan jag lova, kändes "nästan" som att vara tillbaka på Gotland men bara nästan, vi strosade runt bland gamla hus och butiker och tog en promenad längs vattnet innan vi begav oss vidare till munkholmen.

Där var det nästan fullt men vi lyckades hitta en plätt att slå oss ner på, ingen av oss hade med sig badkläder men vi svalkade fötterna i alla fall och det var riktigt skönt :)

Åt jordgubbar och läste skvaller.

Nu ikväll har jag badat (igen) och ätit lite pastasallad men började må riktigt illa efter ett tag och då frågar maken mig om det är jag som tappat en tablett i sängen (!)

Och JA där ligger min livräddare mot illamåendet...

Fan också, hoppas jag inte blir sämre nu för jag pallar inte kräkmarathon i den här vämen.

Nej, ska försöka dricka lite saft och vila lite nu.

Ja ni läste rätt!, i lördags så gifte sig nämligen jag och min älskling   

Det blev en liten intim vigsel i stadshuset men det var riktigt fint och jag kände mig som i sjunde himlen när jag stod där tillsammans med min blivande make och familjen runt oss och lovade varandra evig kärlek!

Vill lova att tårarna inte alls var långt borta ;)

Nu är jag liksom "fru", det trodde jag inte för några år sedan att jag skulle vilja gifta mig men nu känns det bara helt underbart MEN jag har tyvärr kommit på mig med att säga mitt gamla efternamn så jag måste bli bättre på det! haha

Känns skönt att vi är gifta nu då det börjar närma sig bebis ankomst, jag har alltid känt att jag vill vara gift innan just för att undvika eventuella problem och allt pappersarbete om vem som är pappa och liknande, och även just för att min graviditet varit stökig och jag tänker att om någonting skulle hända med mig så ska det vara helt på det klara med att det är M som är barnets pappa och att han då blir vårdnadshavare.

Läste nämligen en jätte tragisk artikel om ett par där mamman avled under förlossningen och de inte hade hunnit fylla i vem som var pappan vilket resulterade i att pappan inte fick vårdnaden om deras barn trots att han bad dem ta DNA test m.m

Fatta så hemskt!

Så vill jag aldrig att det skulle bli OM någonting skulle hända mig.